Idag begick jag social suicide - jag gick på bio själv. Så himla awesome. Kunde skratta bäst jag ville, äta mina popcorn i fred och gå precis när filmen var slut. Bio själv for the win!

Jag är så himla lycklig idag. Jag är SÅ glad att klassen verkar bra, jag är så lycklig att jag är här och jag är såå lycklig över mina fantastiska vänner och min helt underbara familj.

Jag har under de senaste åtta åren samlat. På underbara vänner jag inte släppt taget om. När jag var liten hade jag lätt att få nya vänner. Och lätt att förlora dem. Detta har lett till att jag alltid har en känsla av att ingen vän är självklar, och ser alla mina vänner som en fantastisk gåva. Att de vill umgås med just mig! Detta gör att jag är lika tacksam varje dag jag vaknar och har så fantastiskt fina vänner. Min mamma sa en gång till mig "Hannah, anledningen till att du har kvar dina vänner är för att du har kämpat. Du älskar jakten, när det gäller allt, och du har inte fått dina vänner för givet" Det stämmer verkligen. Alla de som är mig nära är sådana fina personligheter som jag inte bara har, jag vill verkligen ha dem vid min sida. Jag vill höra deras kloka ord, skratta och gråta med dem. Så, (även om ingen läser min blogg) tack. Jag älskar er.

Likadant med min familj. Tills jag var sjutton år så avskydde jag hemma. Jag såg mina vänner som min familj, och hade ingen bra kontakt med någon i familjen, utom min morfar. Jag var annorlunda. Tog mer plats, stack ut. Det var svårt för min familj och veta hur de skulle hantera mig, och jag gjorde det lätt genom att själv göra mig utanför. Men de slutade aldrig kämpa. Jag tror att mina föräldrar kompletterade varandra perfekt när det var som värst. Jag ville vara ensam, och min mamma kämpade verkligen för att få mig "där". Då kom pappa in och lugnade henne, fick henne att släppa mig, så att jag frivilligt kom tillbaka. Jag minns den dagen det hände. 

Jag åkte som sjuttonåring till Hultsfredsfestivalen. Jag och några kompisar hade planerat det hur länge som helst, och jag såg verkligen fram emot detta. Men när jag kom dit var allt inte alls som jag ville. Det regnade, allt var blött, man var äcklig, alla var smutsiga. (Måste tillägga att jag var inne i en depression). Jag mådde så fruktansvärt dåligt efter en dag och ville åka hem. Fastän jag var där med fina vänner, så hade vi inte känt varandra tillräckligt länge för att de skulle förstå hur jag kände. Jag ringde mamma säkert hundra gånger den dagen, de var på cykelsemester. Sedan gjorde jag det bästa beslutet jag någonsin gjort. Jag åkte hem. Tio timmars tåg/buss/tåg igen/ytterligare ett tåg, och jag var hemma. I samma sekund som jag kom till Göteborgs central och mina föräldrar hade avbrutit sin semester för att komma och hämta mig, så såg jag. Det var som att någon satte på mig verklighetens glasögon. DÅ såg jag allt mina föräldrar någonsin hade gjort för mig, och hur de hade kämpat i hela mitt liv, och bara älskat mig helt villkorslöst. Den känslan var helt obeskrivlig, jag blir tårögd bara jag tänker på det. Sedan den dagen har min mamma och pappa varit mina bästa vänner. De är så otroligt kloka, och i alla val jag möter, tänker jag på hur de skulle gjort. Jag skulle aldrig klarat flytten, Jönköping, skolan eller helt enkelt livet om det inte vore för dem. Jag vet faktiskt inte om jag hade levt idag, om det inte hade varit för dem.

När jag fick så bra kontakt med mina föräldrar, förändrades även min kontakt med min syster. Vi hade aldrig kommit överens överdrivet bra, men när jag började ordna upp mitt liv och mina taggar vändes bort, så blev det sakta men säkert bättre. Jag kan inte se en speciell händelse då vi fick den kontakt vi har idag, förutom när jag var hos henne i Jönköping, i det lilla, lilla rummet hon hade då. Vi har nog båda mognat in i en perfekt systerrelation, där ingen styr över den andra. Det är underbart, trots att det känns jobbigt att hon är så långt bort. Skulle behöva henne här, nu när jag är ny i stan. Hon får mig att må så bra.

Nu ska jag inte glömma bort min älskade moster, bror och mormor. De är så otroligt betydelsefulla för mig, att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att kunna ringa min moster varje dag, och hon verkligen lyssnar, det känns så skönt. Att mormor skickar sms (hon är 82!!) och frågar hur det är, gör mig rörd. Min bror, han kan man bara förklaras med: AWESOME. Helt otroligt, vilken kille. Han har det största hjärtat jag träffat, och jag är så glad att han ville dela det med Mona. Mona för in en balans i våran familj som jag tror är både nödvändig och bra. 

Detta var det mest känsloladdade och privata inlägget jag någonsin skrivet, men jag var tvungen att säga det. Har precis sett "New Year's Eve" och då blev jag fylld av en sådan kärlek bara en meningslös kärleksfilm kan ge. 

All kärlek mitt hjärta kan ge, till alla mina nära. Ni har alla en del av mitt hjärta.

Godnatt

Lilla H

HEJ!

Jag var så sjukt nervös idag inför första skoldagen. Kommer man prata med någon, kommer det vara en tuff kurs, hur är folket? (osvosvosv). Men alla var jättesköna, och det verkar kunna bli en riktig klasskänsla. Så himla glad är jag . Förhoppningsvis ska vi dra ihop ett gäng och dra till Akademin imån, det vore fetnajs. Nice menar jag.

Nu ska jag göra en spontanare, och gå på bio i kvällsjönköping. Ikväll ska jag (själv) se New Years Eve, en töntig amerikansk romantisk komedi, typ som Valentine's Day och Love Actually. Ska bli skönt att komma bort från lägenheten lite. Här tänker jag väldigt mycket, och dessutom har jag sedan inatt varit väldigt allergisk när jag är här. 

Åh, känns som att så många tunga stenar har släppt, och allting känns så mycket bättre. Och om tre dagar kommer Tove. Love life!

PUSS

Godmorgon! 

Sov så fruktansvärt dåligt inatt, och var typ allergisk och gick i halvsömnen och drömde massa osköna drömmar. Nej, då var det nästan skönt att vakna.

En jordgubbssmoothie, en varm låångdusch och en ansiktsmask senare ligger jag nu i sängen och försöker få tiden att gå. Idag ska jag börja skolan! Känner mig som dagen jag började gymnasiet, eller grundskolan. Med pirr i magen gick man till skolan med de nyaste kläderna, nyvässade pennor som matchade kalendern eller pennfacket. Fast idag går jag mot en kurs, där det är vuxna människor med sina egna liv. Där föreläsningarna kommer vara fyra timmar i veckan. Och utan nollning. Så om ni undrar om jag är nervös för att träffa folk, är svaret JA.

Folk är så lätta att döma (jag med), och jag vill inte bli dömd. Jag vill att folk ska se hur jag är, och lära känna mig. Att de kommer med öppna hjärtan idag. 

Ikväll planerar jag på att begå social suicide. - Gå på bio själv. Ska se "New Year's Eve", som verkar vara världens klyschigaste romantikfilm. Men å andra sidan är det precis sånt jag gillar. Ser fram emot att sitta tillsammans med gulliga nykära par och tröstäta popcorn. Nej, jag är inte bitter! Ska faktiskt bli kul, haha.

Nej, nu måste jag hitta kläder att ha på mig! VAD SKA MAN HA PÅ SIG? Åh, dör.

PUSS sålänge

H

Dagen före D.

Idag har jag mått mycket bättre. Började med att gå till Swedbank och fixa mitt CSN osv. Sedan promenerade jag till Högskolans bibliotek där jag tittade lite på böcker jag behöver inför engelskan. Verkar som jag måste köpa en del, och det lär bli dyrt.

När jag kom hem gjorde jag världens awesomaste gryta, bestående av kål, morötter, kidney- och vita bönor, falukorv, grädde, lök och bacon. Det var sjukt gott, och det blev även sju matlådor över. 

Nu ska jag snart sova, imån börjar skolan. Det största som har hänt sen jag flyttat hit.

Love

Jag har haft en underbar helg, verkligen underbar. Att inte vara ensam gör mig glad, och när det är två av mina bästa vänner som kommer, så kan det typ inte bli bättre. 

När vi vaknade igår var vi inte sugna på någonting, men efter några timmars slappande, tog vi en promenad till stan och åt på Jensen's. Sedan gick vi spontant på Lejonkungen 3D på bio. Det kan varit världens bästa film, och även om jag sett den innan hundra gånger, så var det lika fint denna gången. Tårarna rann som floder när Mufasa dog. Åh.

På kvällen drog vi efter långt fixande till Slivers, och en kvälls dimma, där jag spenderade månadens sista kronor.

Idag drog tjejerna hem vid ett, och jag fick känslan jag alltid får när vänner åker hem - ensamhet. Och frågan, "vad gör jag här egentligen?"

Jag mår så otroligt bra egentligen, men när jag får denna här känslan (jag fått när vännerna lämnat) då tänker jag så himla mycket, på frågor jag inte kan svara på.

De flesta av mina allra bästa vänner är kvar i Göteborg, och på något sätt så känns det som jag glider ifrån alla när jag inte är i deras "vardag", och när jag berättade att jag ville plugga kvar i Jönköping till hösten, och eventuellt i tre år till, så tycker alla det är en dålig idé, och varför kan jag inte plugga i Göteborg? Bor jag tre och ett halvt år i Jönköping så kommer min vänkrets vara helt annorlunda från den jag har nu. Och jag vet inte om jag gillar det.

Jönköping känns redan överskådligt, och jag har träffat flera jag känner igen på krogen flera gånger. Kommer jag inte tröttna, om jag känner igen folk efter två veckor? 

I Göteborg är jag någon, där vet folk vem jag är. Här är jag än så länge bara en nolla, som lever runt när jag har vänner på besök varje helg. Om två dagar börjar skolan, men jag är så fruktansvärt nervös. Det är utanför min comfort-zone, och det brukar jag tycka är kul, älskar att lära känna nya människor. Men när jag börjar på noll känns det bara jobbigt.

Under denna helgen har jag även tänkt mycket, på vissa lite mer. Saker jag hade lovat mig själv att inte tänka på. Som jag inte tänkt på, på över en vecka, och mått bra. Saker som så fort jag tänker på det, så blir jag tusen gånger svagare. Saker som försämrar allt i Jönköping.

Nej, det är sent nu, och jag skriver bara för att jag inte orkar berätta för någon. Nu ska jag gå och lägga mig, och sedan vakna upp imån, och känna mig tusen gånger starkare. Godnatt.

H

Godmorgon!

Vaknade segare än någonsin, men det kändes skönt att ha mina fina vänner här. Kvällen igår blev kanske inte lika awesome som vi hade tänkt oss, men det var kul att komma ut! Vi var på Bongo, och nej, jag gillar inte det stället. Litet och trångt. Men vi tre hade det kul iaf.

Nu idag ska vi ut på promenad och äta något i stan, sedan förbereda inför kvällens festerier. Börjar verkligen bli en äkta student.

KÄRLEK

H

Mornin'   

Gårdagen var verkligen sjukt rolig. Även om jag hade sovit lite, och var seg, så blev jag så glad när Elin kom! Vi var ute och åt, och åkte sen hem och myste. Kvällen spenderades på Pipes, bland liveband och dovt ljus. Taxiresan hem var minst sagt rolig, haha. Sedan gjorde vi finmiddag kl. tre på natten, sjukt nice.

Idag vaknade vi segare än någonsin, men nu börjar vi vakna till. Jag har städat lägenheten lite, och snart kommer Anna Boberg med bussen, och vi ska ha en uuunderbar helg! Åh, glad tjej!

Dagens puss går till Emma Eliasson, som jag verkligen saknar.

KÄRLEK 

H

(här är lite bildz från igår)

Såhär mår vi idag

Åh underbara studentliv. 

Hade verkligen kul igår! Jag och Frida gick och hämtade Sofia och sedan drog vi på en typ hemmafest/häng-grej vid Centrum. Sedan promenerade vi till Akademin, och var där all night long. Mycket bättre än jag trodde, trots att många hade sina sjukt fula overaller.. Det var så kul att träffa nytt folk, har längtat efter det. 

Nu ska jag skynda mig, för snart ska jag in till stan och möta upp min älskade Elin Persmo, som ska sova här till lördag! Can't wait!

PUSS