Jag har haft en underbar helg, verkligen underbar. Att inte vara ensam gör mig glad, och när det är två av mina bästa vänner som kommer, så kan det typ inte bli bättre. 

När vi vaknade igår var vi inte sugna på någonting, men efter några timmars slappande, tog vi en promenad till stan och åt på Jensen's. Sedan gick vi spontant på Lejonkungen 3D på bio. Det kan varit världens bästa film, och även om jag sett den innan hundra gånger, så var det lika fint denna gången. Tårarna rann som floder när Mufasa dog. Åh.

På kvällen drog vi efter långt fixande till Slivers, och en kvälls dimma, där jag spenderade månadens sista kronor.

Idag drog tjejerna hem vid ett, och jag fick känslan jag alltid får när vänner åker hem - ensamhet. Och frågan, "vad gör jag här egentligen?"

Jag mår så otroligt bra egentligen, men när jag får denna här känslan (jag fått när vännerna lämnat) då tänker jag så himla mycket, på frågor jag inte kan svara på.

De flesta av mina allra bästa vänner är kvar i Göteborg, och på något sätt så känns det som jag glider ifrån alla när jag inte är i deras "vardag", och när jag berättade att jag ville plugga kvar i Jönköping till hösten, och eventuellt i tre år till, så tycker alla det är en dålig idé, och varför kan jag inte plugga i Göteborg? Bor jag tre och ett halvt år i Jönköping så kommer min vänkrets vara helt annorlunda från den jag har nu. Och jag vet inte om jag gillar det.

Jönköping känns redan överskådligt, och jag har träffat flera jag känner igen på krogen flera gånger. Kommer jag inte tröttna, om jag känner igen folk efter två veckor? 

I Göteborg är jag någon, där vet folk vem jag är. Här är jag än så länge bara en nolla, som lever runt när jag har vänner på besök varje helg. Om två dagar börjar skolan, men jag är så fruktansvärt nervös. Det är utanför min comfort-zone, och det brukar jag tycka är kul, älskar att lära känna nya människor. Men när jag börjar på noll känns det bara jobbigt.

Under denna helgen har jag även tänkt mycket, på vissa lite mer. Saker jag hade lovat mig själv att inte tänka på. Som jag inte tänkt på, på över en vecka, och mått bra. Saker som så fort jag tänker på det, så blir jag tusen gånger svagare. Saker som försämrar allt i Jönköping.

Nej, det är sent nu, och jag skriver bara för att jag inte orkar berätta för någon. Nu ska jag gå och lägga mig, och sedan vakna upp imån, och känna mig tusen gånger starkare. Godnatt.

H

 

emmisen

23 januari 2012 22:10

Finaste Hannah. Allting kommer lösa sig! Du kommer få massvis av nya dudes (inte lika bra som oss hemma då men heheh) och skolan kommer säkert vara awesome. Du är SJUKT stark att du vågar ta steget och plugga i Jönköping och skita totalt i Göteborgs skolor som ingen annan vågar göra. Och även om du kommer vara borta länge, kommer alla dina vänner finnas kvar. I alla fall jag. Heh.

Ville mest säga att du är grym och att jag inte tycker om när du är orolig och ledsen. PUSS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknade knappast på rätt sida. Efter tio minuter med en törn i min dröm, insåg jag att det var en telefon som ringde. Inte min. Larmtelefonen från jobbet, som jag råkat få med mig hem. Sprang till bussen och fick åka nyvaken och lämna den. Somnade på...

Äntligen. Äntligen går det mot rätt håll. Denna dagen har jag känt mig bättre, för första gången på över en vecka.    Ja, okej, jag har fortfarande typ ingen ork och sjukt ont i halsen. Men nej, det känns så mycket bättre idag. Gick en promenad, ...

HEJ.  Tisdag.  Sjuk. Igen.   Är lite trött på livet för tillfället, eftersom jag hade halsfluss förra veckan, fick penicillin, kände mig myycket bättre, började jobba, och två pass senare BAM. Nu ligger jag här i sängen igen med feber och o...

Godmorgon. Eller ja, är den så god? Min morgon känns mest ångestfylld. Eller bakisfylld kanske.  Sjukt rolig kväll igår, först med Elin och sedan vidare med Tove. Och ja, det blev nog lite för mycket att dricka. SÅ, nu har jag utgångsförbud fram ti...

Häromdagen fick jag en komplimang som löd "Vilken skönhet du kommer att blomma ut till". Lite gammaldags kanske, men jag blev väldigt glad. När jag senare tänkte på det, så försökte jag förstå innebörden. När kommer man att blomma ut? Har jag inte bl...