Det här med att börja blogga igen kanske inte har gått helt som jag tänkt. Mina vilda planer var fantastiska inlägg med kloka tankar och åsikter, flera gånger om dagen. Verkligheten är inte lika ljuv. MEN jag jobbar på det.

Lyssnar på låten "Pärlor åt svin" med Magnus Uggla, och har insett att den låten är the story of my life. 

När jag träffar en kille som jag blir intresserad av, så är jag 100% där. Känslomässigt är jag verkligen där. Även om jag väldigt sällan får sådana känslor så när jag väl får det är jag där. Jag har fobi för att bli sårad, och därför stänger jag alltid av mina känslor när det blir på riktigt. Jag lever hellre ett liv utan att bli sårad och utan att bli kär, än att bli det. Men det finns några få som har kommit förbi. Förbi muren, förbi ångesten och det jobbiga. Och de, mina vänner, är svinen. Det är inte de killarna jag borde vilja ha, det är inte de som skulle göra mig lyckligast i världen. Inte de där det inte finns några tvivel. De som kommer igenom är de dåliga. De med törnad ros. Hur vackert och fin rosen är, så kommer jag alltid skära mig på taggarna. Alltid. Kan inte mitt hjärta och min hjärna förstå det? Varför har evolutionen inte lärt oss att välja val som är bra för oss?! Blir så trött.

Så, nu när det är 2013 - förändringarnas år för min del, så ska jag även börja omprioritera. Jag ska strunta i vad mitt hjärta vill för stunden, och lägga energi  på mig själv. Jag ska göra val som är bra för mig, inte som är lockande för stunden. Och jag pallar inte med känslor och seriöshet, så detta blir även året då jag inte ska lägga energi på sådant. Detta känns bra. För försöka utöva detta i praktiken. För jag är värd så mycket mer. Det är alla tjejer som kastar pärlor åt svin. Vi vet att vi gör det, men vi gör det ändå. Så sluta bara. Tänk att en framtids-du säger till dig detta. För det lovar jag. Om jag tittar tillbaka om tjugo år på mitt liv, så kommer jag himla med ögonen och tänka "hur kunde jag?". 

Mognare 2013. Sluta upp att kasta pärlor åt svin. Motherfucker.